Ännu fler Chelseaminnen från Harri

Harri Hemmi, tidigare ordförande och grundare av Chelsea Supporters Sweden gräver vidare med med flera artiklar från sin rika skatt av Chelsea-lore.

RESA NR 44, CHELSEA-MAN UTD 1995

Drog iväg till London med Chelsea polarna Peter, Tomas och Peter för att se The Blues mot Manchester United.

Matchdag, och det var ett slitet gäng som samlades på Rosie's  (gamla Black Rose) för och ladda upp innan matchen. Det är Rosie's som gäller nuförtiden. Efter ett par pints var alla pigga och glada igen, och ett par timmar innan avspark var det ett rejält drag i lokalen. Hejar ramsorna avlöste varandra oavbrutet, nu skulle United besegras.

Vi bänkade oss på North Stand Upper Tier, där vi hade våra biljetter på medlemsläktaren. 31 019 på ett utsålt Stamford Bridge.

Dessvärre visade inte laget samma fina form som supportrarna, och United fick ganska enkelt gå fram till en 0-2 ledning i början av matchen. Känslorna svallade och först efter ett antal polisingripanden på North Stand blev läget lugnare. Inte nog med 0-2 underläget, Wise blev dessutom skadad och tvingades utgå.

Chelsea gav aldrig upp, utan försökte verkligen att komma in i matchen anförda av den gigantiske Ruud Gullit. Men United var alldeles för bra denna soliga lördags eftermiddag på Stamford Bridge. Mark Hughes reducerade till 1-2 en kvart före slutet, men ett vackert solomål av Giggs ett par minuter senare punkterade definitivt matchen, och hemma publiken började lämna arenan. Slutresultatet 1-4 fastställdes av McClair fem minuter före slutsignalen.

United har ett storlag på gång. För Chelseas del måste laget förstärkas med tre-fyra spelare för att räcka till i längden.

Lördagskvällen tillbringades på Drakes på North Stand där Alan Hudson var värd för  ”Questions and Answers”, en tillställning där fansen ställer skriftliga frågor som Hudson sedan besvarar under kvällen. Jag hade det stora nöjet att skaka hand och hälsa på Chelsea legenderna Alan Hudson och Peter Osgood. Ryser vid blotta tanken.

På onsdagkvällen var jag på The New Den och såg Millwall förlora mot Sheffield W med 0-2 i Coca Cola Cupen inför 12 800 åskådare. Noterbart från detta besök var att arenans samtliga fyra läktare ser exakt likadana ut och att en huligan sprang in på planen och hotade Wednesdays målvakt.

På torsdagen var det dags att ta farväl av Chelsea med en sista pint på Drakes. Då vi kom in såg vi Ken Bates sitta där och äta något exklusivt med kyld Champagne. Våra hårt tärda plånböcker tillät endast bakpotatis och öl, något som förövrigt kan rekommenderas när ni besöker Drakes.

Efter en stund klev Ruud Gullit in på stället med en holländsk dagstidning under armen. Naturligtvis var vi snabbt framme och hälsade på Ruudi och tog en autograf. Strax efteråt droppade de in allihop; Wise, Spencer, Kharine med flera.  Även Matthew Harding dök upp mitt ibland spelarna. Anledningen till att hela laget var på plats, var det att den nya boken ”Blue Is The Colour” skulle lanseras och signeras. Tänkte att jag skulle fixa ett exemplar men det räckte med att se den enorma kö som ringlade sig utefter hela North Stand för och inse att det var bäst och bege sig till flygplatsen istället, och lämna Stamford Bridge för denna gång.

I`ll be back!