AKTUELL LIGAPLACERING, se även Resultat för målgörare | ||||||||
1 | Chelsea FC | 11 sp | 9 v | 2 o | 0 f | 28 - 11 mål | 29 p |
18 november 2014 |
Talanger, och utveckling! Det görs till sensationalism, men jag tror det är och kommer att bli en viktig del av framtiden. Som exempel tar vi dagens "nyhet" om att David Luiz rekommenderar unge anfallaren Talisca,(Anderson Talisca även om en del säger Talisca Anderson) en av säsongens heta transferrykten från Benfica att inte gå till Chelsea (eller någon annan toppklubb). Det låter negativt och kanske är det negativt för Chelsea, men jag anser David Luiz gör rätt. Det är ett gott råd på många sätt och inte något negativt mot en f d klubb som en del rapporterande medier försöker få det att låta som. Han rekommenderar Talisca att stanna i Portugal och fortsätta utvecklas. Det finns en liten parallell här till Nemanja Matic och då menar jag inte klubben och landet. Jag menar att stjärnskottet i världen faktiskt bör tänka sig för och inse att de kanske inte riktigt är färdiga för storklubbar bara för att de är sensationellt duktiga i sina nuvarande klubbar. Matic fick inte plats i Chelsea trots att vi var många som inte alls gillade att han blev dellikvid när David Luiz köptes från Benfica. Matic hade gjort en del lovande matcher för Chelsea men lånats ut till Vitesse och dåvarande ledning ansåg det var värt att "offra" honom för en mer färdig spelare, om än i en något annan position. Luiz kom, Matic gick. I Benfica omskolades Matic och hittade sin ultimata plats (vilket inte alltid är vad spelaren själv tror, vilket även en viss Branislav Ivanovic lärt sig, eller varför inte César Azpilicueta....) Om något visar det att det kanske viktigaste av allt i en spelares utveckling är att ha en manager som tror på honom. Ibland känns det som om det kan vara viktigare till och med än talang, och ärligt talat ibland för vissa spelare är det viktigare. Vi har sett hur spelare som spåtts stor framtid tvärnitat i sin utveckling när de gått till storklubbar. City är kanske det mest kända exemplet då så många lovande karriärer gått spikrakt åt skogen där; Rodwell, Sinclair med flera. Vi kan ta Mohamed Salah i Chelsea som ett aktuellt exempel. Unga, lovande spelare som byter klubb för tidigt, lockade av pengarna (tyvärr) och äran och chansen till stora titlar. Men de kommer för tidigt, de förstår inte kraven och de är inte tillräckligt stöttade (alla gånger) av manager och ledning (därför i dagens fotboll är det långt från säkert att en spelare köps för att en manager tror på honom, ibland verkar de köpas till och med som rena handelsvaran i förhoppning om att kunna säljas vidare till ännu högre transfersummor senare - även om det kanske är ännu vanligare att de själva har för hög tanke om sin egen förträfflighet (lex de Bruyne kan vi kanske kalla det om vi ska ha ett Chelseasperspektiv på det). Det är spelare som imponerat, trott på all hajp och ser sig själva som en nästan färdig världsspelare - men som ännu inte skaffat sig rätt träningsvanor och den discplin som krävs. För även spelare med gudabenådad talang som Eden Hazard hade inte spelat i Chelsea om han inte också lagt ned tusentals timmar på träningsplanen på att utveckla sin talang. Hazard är ett fantastiskt exempel just nu för alla ser hur han utvecklats i år för han lyssnar till sin manager och litar på att managern faktiskt vill hans bästa lika mycket som managern vill klubbens bästa (och det sistnämnda är managers första och viktigaste plikt, inte den enskilde spelaren). Jag håller med Luiz, jag anser lovande spelare ska stanna så länge som möjligt där de har spelmöjlighet att utvecklas. Jag är därför oerhört tveksam till utvecklingen med tonåringar som lockas till storklubbar utomlands i tidig ålder. De får en utmärkt fotbollsutbildning, men så få av dem blir stora spelare (utan att ha statistiska bevis vill jag nog snarare påstå att det är fler spelare som stannar i sina närområden som blir stora spelare än de som åker utomlands, faktum är att jag är övertygad om det). Jag förstår spelarna men tyvärr finns det en stor risk, särskilt i klubbar som Chelsea att det inte är spelarna utan deras föräldrar som ser dem som en meal ticket som det engelska uttrycket är. Unga spelare som ska försörja sina familjer. Det finns massor med exempel på detta även om det talas väldigt tyst om den här sortens exploatering av sina barn, men den finns och det är tyvärr vanligast inom vissa grupper som fattiga och från invandrarmiljöer. Det kanske är farligt att säga, men så är det. För klubbarna finns det massor med anledningar att bygga de här akademierna som blivit standard i storklubbar bara de senaste 10-15 åren. Det har alltid funnits ungdomsgrupper men idag sker det här nästan på industriell skala. Det är stora pengar som satsas, jättepengar jämfört med förr. Talanger tjänar idag i engelsk fotboll mer än vad stjärnora tjänade på 90-talet! Detta utan gjort en enda a-lagsmatch. Och de ställer ekonomiska krav därefter. Vi har skrivit om Ruben Loftus-Cheek som är en av Chelseas högst betalda talanger, men han är inte i närheten av a-laget ännu ändå. Han sparkade sin agent senast han förhandlade om kontrakt med Chelsea för han var missnöjd med att han ine bara fick en miljonlön (i pund/år) utan för att agenten inte lyckades förhandla fram ett hus och kontrakt också åt hans familjemedlemmar! Engelska spelare tjänar nästan 60% mer i genomsnitt än de näst bäst betalda i Bundesliga - pengar som i slutändan alltid betalas av oss fans. Det handlar om flera saker; en är att fansen vill se klubbarna utveckla spelare, egna talanger är på sitt sätt mer värdefulla för fansen än inköpta spelare. Kärleken till egenutvecklade spelare är starkare hos alla fans hos alla klubbar; se bara JT hos oss, Gerrard hos Scousers och så vidare. På något sätt tror jag att fotbollen måste acceptera att det finns utvecklande klubbar och det finns klubbar som köper färdiga spelare. Men övergångssumornas utveckling innebär att det går inte att acceptera ekonomiskt för ingen klubb kan överleva. Som situationen är idag kan en säljande klubb vara finansiellt bra mycket bättre och säkrare än en klubb som kämpar om titlar! Det kommer enbart att öka kostnaderna och spä på den sjuka inflationen av övergångssummor men hur mycket jag och alla andra vill, med dagens krav på managers och storklubbar om titlar, tror jag inte att tålamodet finns där för akademier hur finansiellt sunt och moraliskt skönt det än känns. Ser man på saker utan rosafärgade glasögonen tror jag vi måste inse att pga oss fans och våra konfliktmässiga krav på klubbar, spelare så kommer den snabba fixen (inköp) alltid att dominera före den långsiktiga positiva utvecklingen av egna spelare. Arsenal kan ses som ett exempel. De har till en viss del gått från att vara en köpeklubb till en klubb som satte som mål att utveckla egna spelare - det har också inneburit att de vunnit en enda titel och det var knappt de klarade den mot en undermittenklubb i FA Cupen sedan de bytte fokus. De kan klappa sig själva i ryggen, men ändå vill nog varje fans i sitt hjärta ha tillbaka det Arsenal som kämpade om titlar istället för att kämpa om fjärdeplatser. Jag har inga klara svar; jag kan se alla (åtminstone många) sidor för alla inblandade men i grunden tror jag att talanger utvecklas bättre i mindre klubbar och att på tok för många spelare siktar på tok för högt långt innan de är färdiga att ta det steg de ska ta. Till det måste vi ju säga; storklubbarnas fotbollsutbildning är ju överlägsen om vi ska titta på resurser och sådant. Men är det alltid bäst att alltid ha allt och det bästa. När jag idrottade var jag bl a sprinter och tränade på tung kolstybb. När jag fick springa på den tidens artificiella banor (gummiasfalt) kändes det som man flög fram. Det gjorde man inte men just skillnaden gjorde att man faktiskt uppskattade att man inte hade de bästa förutsättningarna i vardagen. Det låter kanske gammaldags och urmodigt; men jag tror det finns en poäng där. Det ska inte alltid vara så lätt; motstånd är nyttigt.
|
Besök csfc-facebook: |