24 december 2018 |
Vad hände?
Vad vi vet är: Vi vet att en av spelarna valde att mycket nonchalant slå en hoppsahopp-straff som alla visste han tänkte göra och som framförallt målvakten visste han skulle göra. Dessutom slog han den uselt då han märkte att målvakten inte för en tiondels sekund gick på det han visste skulle komma. Vi vet att City slog in en straff mer än Chelsea, knappt då Kepa Arrizabalaga var väldigt nära att rädda den. Vi vet att Chelsea gjorde en insats de ska ha jättemycket beröm för och det kanske gör det extra trist att det inte gav utdelning.
Det här är vad vi tror hände: OBS detta är bara omedelbara funderingar utan värderingar direkt efter en underlig match. Vi såg ett lag som vi tolkar det på flera sätt visade att de har inte förtroende för sin manager! Vi såg att Sarri äntligen ändrade sin modell och anpassade laget till motståndet, matchens betydelse och omständigheterna. Vi såg dock helt klart att Sarri för första gången försökte ändra en matchbild med sina byten. Det var inte raka byten som han gjort i så gott som varje match och varje situation hittills. Han satte in Callum Hudson-Odoi när vi alla förväntade oss Gonzalo Higuain. Han satte in den mer offensivt lagde Ruben Loftus-Cheek när vi alla förväntade oss Mateo Kovacic. Men vi såg också att han startade Eden Hazard som falsk nia och det fungerade inte alls. Ändå gjorde CSFC Eden Hazard till vår Man of the Match i mycket hård konkurrens med Antonio Rüdiger. Vi såg ett City som överraskande, det är svårt att avgöra på en tv-ruta där kameran bara följer bollen, valde att inte offra Aguero på att neutralisera Jorginho på samma sätt som på Etihad. Det var en överraskning. Jorginho tog minst två tredjedelar av matchen på sig att upptäcka att han faktiskt kunde gå framåt offensivt på ett sätt vi sällan sett honom göra. Vi såg en N'Golo Kanté som drev längre ned i plan men också skötte de uppgifter han normalt har under Maurizio Sarri högre upp i plan. Var det planen eller var det N'Golo Kanté som gjorde lite som Eden Hazard, justerade själv managerns plan. Förmodligen kommer vi aldrig få några klara svar på de frågor som dykt upp under matchen. Däremot är vi väldigt på det klara med att Emerson Palmieri måste ha spelat till sig en startplats då Marcos Alonso (som CSFC är mycket förtjust i, men...) har haft en förfärlig säsong både framåt men allra mest bakåt. Så såg vi ett direkt uppror mot en managers ogenomtänkta order. En spelare som vägrade gå av och som därför efter och under matchen dömdes ut totalt av en fotbollsvärld som anser att managers order gäller oavsett om denne gör rätt eller fel. Var det verkligen så enkelt? Sedan står det var och en fritt att döma Kepa för att han inte gick av. Men något svartvitt svar på det som hände kan vi inte köpa så att säga. David Luiz var den ende spelare som försökte förstå situationen. Lagkaptenen César Azpilicueta sa efter matchen att han var för långt bort för att greppa situationen. Ingen annan spelare ingrep eller försökte påverka, vilket tolkades som att spelarna tog ställning mot managern. Maurizio Sarri sa efter matchen när han lugnat ned sig att han inte hade några problem med situationen. Vilket kanske var mer diplomatiskt än sant. Uppenbarligen var han rosenrasande just då. Men i någon intervju medgav han att han hade agerat utan invänta information. Vi som satt bredvid kan tolka det som spelaruppror av sällan skådad sort då en spelare vägrat gå av. Vi kan också tolka det som en manager som överreagerar och tar fel beslut och tvingar två spelare (Kepa och Caballero) in i en omöjlig situation. Många ser det som rena revolutionen av spelarmakt. Kanske, men kanske är det så enkelt att det hela byggde på ett rent missförstånd och det hela hade kunnat undvikas genom bättre kommunikation från plan till bänk och tvärtom? CSFC vägrar döma någon i det här läget, men vi vet ju att alla andra gärna gör det. Krisrubrikerna i Daily Mail och de andra blaskorna alltifrån Sebastian Mattsson i Expressen kommer att försöka göra det här till något det kanske är men som det kanske inte heller alls är. Den enklaste tolkningen dock är väl den, att spelarna känner inte förtroende för Sarris beslut. Därför justerade de själva spelplanen och en spelare kände sig förödmjukad och förnedrat över att tas av just efter en stor räddning i en situation då han kan bli hjälte för hela klubben. Istället blev det ägg i ansiktet på alla inblandade. Sarri blev förödmjukad av hans vägran att gå av och ledningen blev förödmjukade av att de visade osäkert ledarskap och ändå inte tvingade bort honom. Kanske är det så enkelt att alla hade fel och ingen rätt. För oss hade det rätta varit att Kepa hade gått ut till linjen och pratat med managern, istället för att båda valde en konfrontationell attityd mot varandra. Det talas om respekt och brist på respekt. Oprofessionellt eller vad som helst. Vi tar inte ställning för det ena eller det andra. Det spekuleras nu i att antingen Kepa eller Sarri måste bort från klubben. CSFC är dock långt mer bekymrad över spelare som ska spela allan och göra sig märkvärdiga i något så viktigt som en straffläggning. Lär av Eden Hazard. Han slår aldrig samma sorts straff två gånger, han gör sig inte lustigt mot målvakterna. Vilket vi finner respektlös många gånger även om det kanske är kul att se trixande gå hem, men inte i en en direkt avgörande final. Då sätter man straffen och struntar i att göra sig märkvärdig. Särskilt när alla vet att man tänker göra så, vare det är att göra en panenka eller hoppsasteg eller vad. Det enda Eden Hazard gör vid straffar är att sätta dem, och det enda han gör varje gång är att han tar en väldigt kort ansats så målvakten inte ska hinna reagera på hur han sätter den. Kanske David Luiz borde funderar på då han nästan är anfådd då han når fram till bollen. Som vi sagt ett antal gånger under åren, det är ju aldrig långtråkigt att vara Chelseassupporter. Kanske bör vi dock tänka efter en extra gång innan vi drar alltför stora slutsatser av det här. Vi supportrar alltså för tidningarna kommer att dra alla möjliga slutsatser och döma ut Kepa, några kanske istället dömer ut Sarri... Chelsea gjorde en bra match men förlorade på straffar. Det har hänt förr. Vi var bättre än Manchester United i Champions Leaguefinalen 2008 och förlorade på straffar. Som exempel. Det viktiga är nu att rädda ligaspelet, genom att med start på onsdag slå Tottenham. |
Lindy |
Besök csfc-facebook: Twitter:@CsfcInfo |